Prioritera barnen

Det är dags att prioritera barnen!
Skolan har länge varit ett slagträ i den politiska debatten, där frågan om huvudmannaskap tycks vara den viktigaste frågan hos rikspolitikerna. Det är naturligtvis helt fel fokus eftersom det finns både bra och dåliga kommunala skolor liksom det finns bra och dåliga skolor som drivs av aktiebolag. Min egen hypotes är att självständiga skolor har bättre förutsättningar än centralt styrda skolor, oavsett huvudmannaskap. Det finns ganska lite forskning inom styrning av skolor och det skulle vara tacksamt med mer kunskap. Detta ger utrymme för rektor och personal att styra resurser rätt, planera den pedagogiska verksamheten efter behov, utveckla undervisningen o.s.v. Det sista som rektor och personal behöver är en skolnämnd som beslutar om barnen får dricka mjölke eller inte till skollunchen eller en koncernledning som vill spara in på anteckningsböcker för barnen. Precis som debattörerna i dagens SvD är inne på så är det minst sagt sjukt att två maktcentra som SKL och lärarfacken ska avtala om hur lärarnas tid används. Om det stämmer att tidsstudier visar att lärare använder mindre än en tredjedel av sin arbetstid till undervisning, så måste nog åtminstone lärarfacken ta sig en funderare. Lärarfacken är nog tyvärr väldigt ointresserade av denna typ av tidsstudier. Vad är det som säger att det ligger i lärarfackens och SKL’s intresse att undervisningen får en bättre kvalitet? SKL är mest intresserad av att hålla kostnaderna nere och lärarfacken är mest intresserad av att få så mycket resurser som möjligt.

Tyvärr så klarar inte lokala politiker att styra skolorna till att förbättra kvaliteten i undervisningen även om det finns undantag. Lokala politiker klarar bara av att fördela en viss skolpeng och tycks föga intresserade av att förbättra kvaliteten. Vi som är föräldrar till barnen måste stå upp för våra barn och sätta press på de lokala politikerna i första hand. Jämför resultatet från ditt/dina barns skola i t.ex. nationella prov med andra skolor och andra kommuner. Visst finns det en viss korrelation med vilken skolpeng per elev som kommunen satsar, men den måste även sättas i relation till resultat i t.ex. nationella prov (vilket är det kanske enda enkla kvalitetsmått vi har för närvarande). Jag instämmer med debattörerna i dagens SvD ”Är det inte dags att prioritera barnen” och det första steget är att utnyttja befintliga resurser på bästa sätt. Det är det enklaste och billigaste sättet att prioritera barnen och kvaliteten i utbildningen.

Läs SvD’s artikel  http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3749109.svd